Jag ska måla hela världen lilla mamma

våffelbåten har öppnat!

2012-02-16T13:56:00.001+01:00

Äntligen färdig! Hua, så mycket tid allting tar.

Illustrationen är, åter igen, plåtad med surfplatta eftersom den inte ryms i min scanner.

om att börja om

2012-02-14T08:57:00.011+01:00

Plåtad rätt av med surfplatta. Men ändå.

Det har varit lite tyst om den här mannen.
Hans historia väntar i och för sig på svar från ett förlag - men om manuset blir refuserat får han se sig om efter andra möjligheter.

Det har, hur som helst, hänt en del i hans liv. Han fick typ en livskris och beslöt sig för att börja om. Han flyttade ut på landet, startade ett caf'e där ungar kan få äta gratis glass och våfflor.(Naturligtvis gjorda av helt ekologiska råvaror!) Det senaste jag hörde från honom var att han precis hade skaffat höns.

Målningen har nått halvvägs ände - jag har fått tillfälligt psykbryt på allt pilleripill! - och i fullbordat tillstånd kommer den att mäta 50 X 35 cm.

* * *

att gå från dreamer till doer

2012-02-10T16:35:00.031+01:00

Nu jäddrar i min låda blir det åka av men fråga mig inte hur jag hamnade här. Som vikarie för snoriga små studsbollar i en ett-tvåa. OMG!
Det blir veronika hit och veronika dit och varför heter du Veronika egentligen och har du något annat namn, EGENTLIGEN.
Är veronikan gift, nähä, varför inte det då och har du några barn. Nähä, inga barn varför inte det då och varför då då.

Vet du, jag är lite förkyld idag och mamma säger att jag inte får vara med på gympan men det VILL faktiskt jag. Får jag det, Veronika, säg att jag får det så äger du. Och Lukas vill alltid spela fotboll men det vill inte jag och Amanda, vi kan väl leka godismonstret istället, SNÄLLA, säg att vi får det och åååh vilka fina örhängen du har.

*Säger att vi alla får rösta om saken när vi kommer till gympasalen*

*Ja, alltså rösta om vad vi ska göra på gympan. Inte rösta om några örhängen.*

Men om vi röstar så vinner ALLTID dom som vill spela fotboll det är ORÄTTVIST faktiskt och vi hade fotboll förra veckan och då vill vi inte ha det igen. Vi vill leka godismonstret eller förresten, vi kan ha limbo också, säg att vi får ha det så är du världens bästa vikarie.

*Ser ur ögonvrån hur X rycker tag i Y:s ytterjacka och börjar rusa omkring med den i korridoren som vore den en trofe'. Varpå Y vrålande springer efter samtidigt som A snubblar över något bylsigt på golvet som visar sig vara B som ska åla sig in i vinteroverallen, liggande.*

*Ja, gudarna ska veta hur svårt det är att bevara lugnet, eller vara professionell, när man nu inte vet om man ska 1.) ränna efter X och Y eller 2.) trösta den plötsligt gråtande B som har fått A:s fotavtryck över sin lekamen, eller 3.) låtsas som inget och istället fortsätta den något splittrade konversationen med den förkylda flickan och hennes kompis Amanda.*

Och så här fortsätter det hela dagen. Veronika, snälla, kom hit och jag har väntat på hjälp JÄTTELÄNGE nu och vet du att Linus tog min penna och säg till honom, han är ÄCKLIG, han stoppar den i näsan hela tiden och tycker du om spaghetti med köttfärssås vilken är din favoritfärg och det är faktiskt MIN tur att mata fiskarna i akvariet.

Barn som rycker och drar i en, barn som muckar med varandra, barn som snorar och barn som gråter. Tjugo bedårande minisar att hålla reda på, även när de slamrar vid lunchen i den lyhörda matsalen, och tjugo minuters lunchrast då man själv får slänga i sig sin medhavda mat.

Den enda tystnad man får ynnesten att njuta av är den som infinner sig på dass.

Och ändå. Man kan bara inte låta bli att älska dessa småfrön!

och här satte jag mig visst ned och grät

2012-02-08T20:10:00.002+01:00

Det är synd om den som inte vågar utsätta sig för risker.

För den personen kommer kanske aldrig att bli besviken eller desillusionerad eller

behöva lida så som de som har en dröm att följa.

* * *

Ur: "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät" av Paulo Coelho

Som sagt. Vid trappan upp till övervåningen satte jag mig ned och grät.

Att ägna sig åt måleri är risky buisness you know.

Seriously risky buisness.

Det finns dagar då man undrar vad fan man håller på med. Om detta att kladda med penslar verkligen är ens grej.
Som idag.

kikar in i det blå rummet...

2012-02-05T11:17:00.002+01:00

...där äggoljetemperan lyser blå från väggar och röd från tavlor.

Och där duktige J har dragit om all el!

om fåglarna

2012-02-03T16:45:00.084+01:00

Vet inte vad det är med mig riktigt. Har nog aldrig målat en fågel i hela mitt liv. Om det nu har skett så har fåglarna i så fall existerat i periferin, kanske som flygande måsar i något marint motiv.
Och nu.
Två fåglar på en och samma dag. Visserligen med fotografier som förlaga.
Men ändå.
Så snabbt och lätt det gick. Flyhänt och som att jaha, det var det, det.

* * *

Fåglarna i trädgården däremot. Dem är det roligare att berätta om.
Rena krigszonen där ute nu.
Dammen som är omringad av träd.
Ek, al, rönn och asp. Urgamla, skyhöga.
I träden vid östra sidan av dammen, häckar ett gäng kraxande skator.
På motsatt sida, vid väster, trippar småfåglarna malligt omkring på grenarna. (Fråga mig inte vad de heter, är urusel på fågelarter. Men här åsyftas tjugotalet gula - gulsparvar? - och några melerade grå - hjälp, gråsparvar?! trastar, nej, kanske STARAR? )

Det som förenar öst och väst är ÖVERLEVNAD.
The survival of the fittest.
Jag menar, det är ju för bövelen KALLT ute. Tio minus imorse när jag sprang ut för att fylla på deras matförråd.
Talgbollarna hänger som julgranskulor i träden och många av dem plundras på kort tid.
Olika höjd, för olika fåglar.
Och i markhöjd finns det också mat.

Ibland när jag står och diskar ser jag flygräderna genom köksfönstret. Skatorna, fem stycken, cirklar hotfullt över träden i väster. Småfåglarnas tjatter tilltar när de mobiliserar.
En stund senare går de till motangrepp; som en svärm av projektiler studsar de upp från grenarna och girar strax innan kollision.
Skatorna retirerar.
Småfåglarna återgår till sitt.

Det finns mat så att det räcker och blir över, till ALLA.
Ändå måste de ständigt markera revir.
Så fascinerande.
Men framför allt; så mänskligt!

* * *

I hemmets fälthandbok om fåglar, läser jag att skatan är en boplundrare. Den plundrar alltså andra fåglars bon på ägg och fågelungar. Det kan även hända att skatan lägger egna ägg i boet, och sedan överlåter ruvning och uppfödning till den ursprunglige bovärden. Skatungarna kan mycket väl ta död på den andre fågelartens ungar.

Om dessa skator och parasiter skulle jag vilja skriva och illustrera en barnbok.
Mordhistorier och ond, bråd död kan kidsen aldrig få nog av ;-)

Och med ens faller dagens bitar på plats.
Att börja måla fåglar har ju med barn, mord och plundring att göra.

Även om motiven just idag råkade bli en berguv och en tupp...

* * *

Ta hand om er i kylan - och glöm inte bort småfåglarna!

vyer från en sjuksoffa

2012-02-02T11:27:00.004+01:00

Så många saker som blir ogjorda idag. Göteborgsbesöket, kompisfikan och föreläsningen jag skulle gå på. Inga nya penslar från INEX eller ostar från Saluhallen.
Istället blev det migrän och kräkhinken i morse.

Vidgade mina vyer när jag bytte sängen mot soffan i vardagsrummet.

Bra att spy ur sig skiten ibland och bli renad.

annat som är målat med äggoljetempera

2012-01-31T09:52:00.001+01:00

snart till tryckeriet

2012-01-27T10:16:00.005+01:00

Det var en fin människa som ringde och frågade när och var de vegetariska vykorten finns att köpa.

Till henne, och andra eventuellt intresserade, kan jag bara säga: DE KOMMER SNART, HAR BARA HAFT SÅ IN I RUCKLET MYCKET ANNAT ATT GÖRA!

* Som om ni skulle jubla över det liksom.*

* Ni har väl fullt upp med ert och tänker nog föga på mina simpla vykort.*

* Men ändå. Tänkte att det hör till god ton att åtminstone nämna att de är på gång.*

färg att älska - och att hata

2012-01-25T10:37:00.019+01:00

Verkligen härligt med äggoljetempera! Just nu kombinerar jag mina egna blandningar (pigment, linolja och ekologiska ägg) med några kulörer från Ovolin. Ibland känns det lite stressande med de egna blandningarna eftersom temperan är en färskvara som bara står sig några dagar i kylskåp. Därför måste man tänka på att blanda lite färg åt gången, samt uppskatta hur mycket som verkligen går åt till ens målning. (Färgen är otroligt dryg.) Ovolin tillsätter en aning konserveringsmedel i sin tempera vilket då underlättar för en målare som ofta modifierar, ångrar, tar tid på sig att få något klart...

Dessutom har Ovolin ett flertal kulörer som jag, än så länge, inte kan blanda till på egen hand. Favoriten bland dessa är en färg ur deras Carl Larsson-serie; en grönblå kulör, med dragning åt turkost. Denna har jag gått loss med även på trädgårdsmöblerna. Den passar så fint till solrosor, tomater, krasse och ringblommor!

De enda nackdelarna med temperan, som jag ser det, är att färgen aldrig kan bli riktigt blank. Det går förvisso att putsa den, ex. med trollull, men färgen blir aldrig mer än äggskalsblank. Om man dessutom vill måla om hela huset med tempera så måste man betänka att vissa kulörer, som de flesta nyanser av blått, ej är lämpade för våtutrymmen. Detta för att pigmentet ultramarin bleks i kontakt med vatten.

Ett faktum som nu leder mig in på en färg jag nästan hatar:
Denna av båtägare, bebyggelseantikvarier, Gård och Torp-läsare samt möbelrestaurerare ständigt rekommenderade LINOLJEFÄRG!

I alla sammanhang finns den - Gysinges blandningar av kimrökssvart eller kimröksgrått. Folk skriver in till forum och undrar hur de på bästa sätt kan blanda till PÄRLGRÅTT för att måla sina trägolv, väggar, lister eller shabby chic-möbler. Sedan har de mage att kalla sitt vita, ljusa hem för PERSONLIGT.

Ja, även jag föll till föga för Gysinges utbud.

Detta för att vi ville att trappan till övervåningen skulle ha ett marint tema, påminna om havet och en kalmarsundseka. Vi ville att trappan skulle vara mörkt åskblå - en färg som i äggoljetemperans värld då innehåller pigmentet ultramarin och därmed skulle blekas varje gång snöslaskiga skor tar sig friheten att klampa i klaveret.

Så det blev linoljefärg. (Bilder kanske visas senare.)

Och det blev även en kvinna som höll på att få psykbryt - men istället fick MIGRÄN! - på terpentinlukt, halsklåda, nya eksem och långsam oxidation.

* * *

sådant som frodas i söderläge

2012-01-23T14:49:00.002+01:00

samtal med Frida Kahlo

2012-01-21T13:52:00.006+01:00

Kära Frida!

När jag nu står inför dig så känner jag naturligtvis stor vördnad och respekt.
Du är och förbli en av de främsta.
Din skapelse skär i mig. Med samma kraft som din buk och livmoder en gång genomborrades under den där ödesdigra bussolyckan.

Men så har vi även Diego. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till honom. Är det sant att han svek dig även genom att vara otrogen med din syster? Visst kan jag hålla med om att själslig otrohet är mer sårande än fysisk, men hade min syster ägnat sig åt små tjuvnyp med sambon - ja, då hade jag nog klippt banden med båda. (Förvisso sägs det att du hade en affär med Trotskij, så kanske lät du och Diego udda vara jämt efter det.)

Jag ser Diegos solrosor, målade 1943. Ett naivistiskt verk som för tankarna till Gauguins målningar från Tahiti. Det är ingen särpräglad, personlig stil Diego visar prov på här.

Nej, bara du Frida, kan gestalta smärtan. Själens obotliga lidande och nöd.
Endast du provocerar. Endast du gör avtryck i mitt av bilder och intryck hjärntvättade huvud.

Jag är glad att du hittade hit till slut. Till lilla Göteborgs konstmuseum. Jäkligt lång och dyr resa för mig att komma till La Casa Azul - även om Mexiko står högt på önskelistan.

Ha nu en trygg och säker hemresa,

önskar en av dina trogna beundrare.

* * *

Ps. Erkänn att Selma Hayek gestaltade dig bra i filmen från 2002? Ett himla klös i den donnan! Ds.

snörök

2012-01-20T08:34:00.002+01:00

Vintern kom huttrande och väckte mig imorse.
Åskblå gryning.
Kimröksgrå.
En traktor hostade igång och ur en låda på vinden plockade jag fram pjäxorna.

Granriset ligger täckt över rosrabatterna.
Nu är allt som det ska vara.

* * *

får jag följa med, får jag följa med...

2012-01-19T09:17:00.006+01:00

- Ja, det får du gärna, sa Turi.

Och iväg for vi mot härliga Öströö fårfarm där Turi skulle lämna några nya skisser. Hon har illustrerat allt från Öströös logotyp till vykort med coola, (g)ulliga fårmotiv.

Som detta:

Ni måste kolla in hennes hemsida omedelbart bums, tjejen är grymt duktig! Och ROLIG - att se hennes bilder är bästa happy-pillret ever!

Och Öströö, detta fantastiska fårparadis, kommer jag att återvända till många gånger...

* * *

mer urban än så här blir jag inte ikväll

2012-01-12T21:57:00.001+01:00

skissar på en trädgård

2012-01-08T20:28:00.001+01:00

Här har jag använt ett flertal tekniker: vått i vått, lavering, akvarellpennor och "falsk teckning".

På västra sidan av vår tomt finns ett gammalt stenröse. Det är till största delen igenväxt - men om man sliter bort allt ogräs och luckrar jorden så kan denna lilla "kulle" bli en fin plats för stenpartiväxter. Troligen måste man även byta ut en del jord till mager sandjord eftersom många växter - som exempelvis mina favoriter lavendel, malva och vallmo - inte trivs så bra i lerjord.

I sommar firar vi hela tre somrar med huset och då ska jag leka Tasha Tudor; sitta i trädgården och måla av småfolk, släkt och vänner bland blommor och blader!

nytt år - ny kalender

2012-01-06T15:01:00.001+01:00

I år hann jag iallafall med att köpa innan den blev slutsåld! Valda citat av Paulo Coelho och illustrationer av den colombianska konstnären Catalina Estrada.

Jag tänker. Citrusfriskt. Färgstarkt. Mexikansk vaxduk i ett retrohem. Kanske kitsch och som om Frida Kahlo goes photoshop. Och orden, får inte glömma dem. Ju äldre man blir, desto svagare ter sig alla uttryck. Som om man hört dem så många gånger förut. Som om visdom blir flumflum för att språket lider brist på synonymer.

Paulo Coelho må vara en vacker man - men hans citat är ömsom årgångsvin eller skämt vatten.

featuring "Sov du lilla videung"

2012-01-05T10:41:00.002+01:00

Sov du lilla videung
kanske blir det vinter
Ja, somna om båd björk och ljung
ros och hyacinter
Än så länge ständig vår
två årstider snart vi får
Regn och hårda vindar
knäcker al och lindar

Solskensöga ej vi ser
bara regn och lera
Översvämmad källarbrunn
Orkar inte mera!
Kanske är det Ragnarök
som på laxen lägger lök
Jag kan gå barhuvad
på vintern är jag snuvad

Visa bilder på eländet, sa du?

Glöm det!

pimpa arbetsrummet

2012-01-03T09:53:00.001+01:00

En del av mitt arbetsrum.
Hur det såg ut här innan denna bild togs - det vill ni nog inte veta.
Kreativt kaos är faktiskt inte alltid så charmigt.

Men nu kan jag säga att jag är lite stolt över mig själv.
Har STÄDAT här under jullovet. Har rensat, slängt, arkiverat och skrapat bort gamla färgrester från golvet.
Ja, golvet har utgjort en palett på vilken färger har beblandat sig med varandra helt utan uppsåt.

Bordet har varit belamrat med prylar, trasor och papper. Små akvarelltuber och fina mårdhårspenslar har legat hopplöst gömda i röran.
Och nu.
Var sak på sin plats.
Nya förvaringsmöjligheter. (Har länge suktat efter ett ritningsskåp på Blocket - men IKEA: s P S skåp duger gott.)
Lättare att andas, att tänka.

Nytt år och nya planer.

Hoppas ni har fått en bra start på år 2012!

Gott Nytt År!

2011-12-31T11:08:00.009+01:00

Och här står jag och njuter av vinterbesök och krispig kyla. Ikväll blir det pang pang Lucky Luke och is under galoscherna. Och för mig räcker det alltid, alltid jajamänsan med att bara lukta på korken - blir på kanelen av nästan ingenting och alla skrattar åt mig när jag snubblar och säger hoppsan eller när jag sitter i ett hörn och fnissar över något som de andra redan har glömt av att de har sagt.

Sedan blir det natti natti under den vackra pläden vi fick som present av fina Sofia och pappa Sjökaptenen igår.

Och nej. Jag avger aldrig några nyårslöften men jag brukar hålla det jag lovar och ogillar när folk inte är närvarande i mötet eller när de flackar med blicken åt annat håll. Om jag nu har någon önskan inför nästa år så gäller den mer tid med nära och kära för bra vänner är stort och mina föräldrar börjar bli gamla. Och så måste jag ta mig i kragen och höra av mig till de gallerier som faktiskt först har hört av sig till mig, och inte vara så feg med att ta betalt för mina målningar, för även om jag kan cykla utav bara helvete och leva på nötter och nudlar så vill jag inte sluta mina dar som en kringirrande baglady.

Tyvärr är det försent för SAAB men kanske kan ändå Euron räddas - eller kommer kineserna att lägga beslag på även den? Jag tänker att man f.o.m. imorgon faktiskt borde gå ut i strejk för vinstfixerade privata bolag som suger märgen ur skola, vård- och handikappomsorg är något av det vidrigaste jag vet. Jag vågar fan inte bli gammal i det här samhället där åldersdiskrimineringen gör att folk över fyrtio är körda på arbetsmarknaden och där äldre människor inte högaktas för sin livserfarenhet och kompetens. Nej, jag vill verkligen inte ligga i min egen avföring för att det ska sparas in på blöjor eller personal eller för att jag själv är så senil att ingen ändå bryr sig.

Skjut mig hellre, säger jag.
Ja, skjut mig eller ge mig en överdos via apodos och dosetten - på det att jag må slippa denna förnedring som livets slutfas innebär.

Men.

Är det något vårt nuvarande skämt till landsfader har rätt i, så är det att vi tillhör "Det sovande folket". Vi sover och försover oss och i vårt nerdrogade och lallande tillstånd av skattelättnader är vi inte i stånd till att motarbeta det pågående raserandet av folkhemmet som det tog ack så många år att bygga upp och ursäkta mig om jag verkar dystopisk och gnällig.

Och nej, jag är ingen kommunist!
Endast en betraktare, livskonstnär och sökare som inte kan rå för att hon har behov av att reflektera över det hon ser och upplever.

Cogito ergo sum.

* * *

läst i morse

2011-12-30T09:31:00.006+01:00

"Den som vill se tingens sammanhang - må gå bort från städerna och bo i en enslig koja i skogsbrynet."

Ur Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.

* * *

Så min älskling. Det räcker alltså inte med att flytta från en båt, angjord vid bryggan bredvid Göteborgsoperan, till en stuga på landet.

Nej, en koja vid ett skogsbryn ska det tydligen vara.

mellandagslera

2011-12-28T10:58:00.007+01:00

Vattensjukt, klafsar runt i leråker, små sjöar i diket, översvämmade hjulspår och knähöga gummistövlar.

Målar i inomhusmörker, fotar i dito, bilden är för stor för min scanner.

Akvarell "Mellandagslera", 50 x 60 cm.

kan någon skicka gulaschen?

2011-12-20T12:59:00.068+01:00

Lagom till jullovet minns en lärarvikarie höstens bästa episoder från grundskolan.*

Som den när man inför en grupp snorungar i Bild har förklarat skillnaden mellan vattenfärg ( akvarell ) och gouache ( täckande färg.) Och de ska till att börja använda sig av färgerna och någon ropar till kompisen, tvärs över klassrummet:

- Amanda, kan du skicka mig den där...den där GULASCHEN?!

Alltså. Då vill man bara krama om och säga gulledej, gulledej, gulledej.

* * *

* Undertecknad är eg.utbildad för att tampas med hormonstinna ( och ibland mycket skoltrötta) tonåringar på gymnasiet. Är dock lika flexibel som arbetsmarknaden - samt tror på klyschan om att ombyte förnöjer.

mamman som inte ville fira...

2011-12-13T13:15:00.012+01:00

... och sonen som ville vara Lucia.

(Han får lussa hemma eftersom bara flickor blir Lucia på hans skola. Ja, ni vet ju hur det är...)

* * *

Så lagom till Lucia blev bilden klar.
En akvarell i formatet 30 X 40 cm.
Tyvärr rymdes inte hela motivet i scannern.
(Se komplett bild nedan. Fotad i decembermörkt ljus.)

Beträffande hundvalpen nere till vänster; den är av rasen Bichon Frise' - en allergivänlig ras som, om man inte klipper och kammar jyckarna som värsta utställningsobjekten, bjuder på bedårande fluffigheter med långlockigt hår och buskiga ögonbryn.

Oemotståndliga, med andra ord.

inför Lucia

2011-12-12T12:20:00.002+01:00

Imorgon MÅSTE denna illustration vara klar.
Har jag bestämt.

Frågan är om jag hinner...

så blåser det hårda vindar igen...

2011-12-10T10:48:00.008+01:00

Ni vet de där busiga ekorrarna.
Piff och Puff.
När de jagas av Pluto hemma hos Musse Pigg på julafton.
Hur de klättrar upp och gömmer sig i julgranen.
Vrider på belysningen - on off, on off...

Så är det med elektriciteten hemma hos oss nu.

elandeselande_med_alla_dessa_stormar.nu

mejsla fram ljuset

2011-12-07T10:59:00.005+01:00

Rembrandt, en mästare inom chiaroscuro-tekniken och en föregångare inom färgpåläggning, mejslade ofta fram ljuset från en mörk bakgrund. Om man utgår från akvarelltekniken och grundar duken med tunn, utspädd ockra och sedan laserar lager på lager med mörkare färg; ja, då kan man uppnå en liknande effekt.
Med denna mörka bas som grund påbörjar man sedan sitt motiv.

Har försökt att tillämpa tekniken på målningen ovan. Målar i äggoljetempera och har bara de allra ljusaste, vitaste partierna kvar innan duken är färdigmålad.

släck ett ljus

2011-12-06T12:27:00.001+01:00

var tydligen på lite Disney-humör igår...

2011-12-02T12:28:00.004+01:00

...men det kanske berodde på att snö är en utrotningshotad företeelse...

(Akvarellen är målad på Arches 300 g fin gräng.)

dagens berit

2011-11-27T23:45:00.005+01:00

Midnatt råder. Tyst det är i husen. Tyst i husen.
Ingen sover, tända äro ljusen. Ääärooo ljuuusen.

Strömlös, frusen, tippe tippe tipp tapp, KALLVATTEN.

Se, då krypa gåshud upp från tårna. Upp från tårna.
Vi slåss om filten, salig den som fårna. Den som fårna.

Fönstren bågnar, tippe tippe tipp tapp, NU KNÄCKS ETT TRÄD.

+ + +

(Enligt SMHI väntas stormen bedarra innan gryningen. Men SMHI har minsann spått fel om vädret förr.)

som små konstverk

2011-11-27T11:10:00.002+01:00

Två fina själar kom förbi i veckan och hade med sig ägg från egna höns. Bästa presenten på länge! Räcker till många burkar med äggoljetempera. Om man nu kan slita blicken från dessa vackra och unika konstverk...

Varje ägg är märkt med det datum då det värptes - och bara det gör en varm i magen. Man vill liksom knäcka dem med vördnad och sprida äggskalen som små rosenblad i favoritrabatten - för visst kommer det väl att bringa tur inför kommande trädgårdssäsong?

mateus vs jan de heem

2011-11-26T11:28:00.006+01:00

För det första: Har alltid tyckt att bilderna som marknadsför keramikserien Mateus är underbara. Och för det andra; när jag läste konsthistoria på universitetet och kursen hade hunnit fram till impressionisterna med Renoir och Monet i spetsen - ja, då satt jag fortfarande djupt försjunken i den holländske barockmålaren Jan Davidzson de Heems utsökta stilleben...

* * *

Jag finner flera likheter i ovanstående bilder. Dels en mättad färgskala och snarlik komposition. Dels effekten genom chiaroscuro - starka kontraster mellan ljus och skugga - som också präglar dem.

Och visst vill man verkligen äta mat från keramikfaten, smaka de där frukterna och stoppa näsan i rosor, vallmo och tulpaner!

minns i november...

2011-11-20T14:09:00.042+01:00

Hjälp. Skyltfönstren skriker redan. Kommersiellt bling-bling och julbudskap i kitschförpackning. Så här års blir flertalet sekulariserade svenskar som förbytta. Nu dammar vi av både Jesus och jungfru Maria. Återerinrar oss midvinterblot och Viktor Rydbergs sönderhöglästa gamla tomte. Ja, vi bjuder till och med in fan själv i våra hem.

För att undfly religiös indoktrinering och vidskepligt hokus pokus kan man alltid

ägna sig åt en annan form av nostalgi; den som handlar om sommaren. Hittade exempelvis bilder från vår trädgård i högsommarskrud och måste vid en titt erkänna att jag faktiskt är svag för...grisskärt.

Pah, som om inte rosa tangerar kitsch!

* * *

milt och blött där ute

2011-11-18T12:39:00.011+01:00

En del av utsikten utanför fönstret i ateljén.

(Första bilden fotograferad med surfplatta, den andra - och färdigmålade - bilden är scannad.)

färgbyte

2011-11-16T17:56:00.004+01:00

Akvarellen som hängde på den sjukhusvita väggen i matrummet såg ack så patetisk och ynklig ut.

Den är numera ersatt med en stor målning i äggoljetempera.
Höstmurr och varma jordfärger gör rummet mer ombonat i november.

2011-11-12T14:59:00.002+01:00

Några dagar med sol och vi hann med det sista i trädgården.
Plantera de sista fröerna och lökarna.
Slänga ner det där dräneringsröret som ska leda vatten till dammen.
Ladda fågelautomaten med solrosfrön och jordnötter.

Jag har fått nya fröer av en fin vän.
Hon bor i Stockholm och vi skickar små fröpåsar till varandra.
"Lägg nu dessa i en kruka och täck med fiberduk. Låt stå ute över vintern", skriver hon.
"Dessa fröer är mörkergroende", replikerar jag."Kan gärna utsättas för ömsom värme, ömsom kyla."
Fröerna är ömtåliga som små barn.

Annars är vi tacksamma för att vi slipper cykla i ylande novemberstorm.
Min J brukar alltid sjunga och vissla när han cyklar - och nu hörs det från långt håll när han är på väg hem. Han sjunger vackrare och mer själfullt än många av de sångare och musikanter jag har umgåtts med genom åren.
Folk som stämmer upp en visa helt apropå är ovanliga, sägs det.
Tragiskt, om det nu verkligen förhåller sig så.

kossor omkring oss - del två

2011-11-10T09:32:00.004+01:00

Målad på Arches, 300 g, grov gräng.

i rummet som nu stängs inför vintern...

2011-10-30T14:42:00.006+01:00

...samsas skidpjäxor och gamla burkar med målningar och textilier.

kossor omkring oss - del ett

2011-10-28T12:12:00.006+02:00

Ber om ursäkt för dåligt scannad bild...

Det är så fantastiskt att omges av bondgårdar och djur.
Gratis motiv varje dag.
Ena grannen har ljuvliga mjölkkor. De där svartvit-fläckiga.
Andra grannen har kor för köttets skull. Stora, vintagebruna och ibland med lockigt hår.
De är dem jag vill måla just nu.

Så här ligger det till:
Ibland är det soluppgång när jag cyklar till jobbet.
Dimman har lättat från stubbåkrarna som skiftar i vaniljgult och guldockra.
Höstluften är krispig och klar, rönnbären lyser engelskt röda.
Ekarnas pumpafärgade löv dansar sakta ner mot marken.

Och jag måste passa på.
Korna vistas fortfarande utomhus.

Jag tänker raw umber och burnt sienna.
Aureolin och quinacridone gold.
Men jag tänker även grunda med kaffe och mjölk.*
Att måla på helt vitt akvarellpapper hör inte hösten till.

* * *

* Ja, jag grundar ofta pappret med en blandning av kaffe och mjölk.
Blir fina nyanser av morgonkaffet och pappret luktar gott efteråt. Man kan i stort sett experimentera med allt flytande som finns i köket; rödbetssaft, blåbärssaft, te, filmjölk och avkok av rödlök.
(Antar att det är liknande principer angående färgpigment vid växtfärgning - åtminstone om man ska tro svärmor, som har färgat mycket tyger och garn i sina dar...)

vernissage

2011-10-25T16:30:00.007+02:00

Tack alla fina besökare för att ni kom.
Respons, blommor & blader gjorde mig alldeles uppspelt om dagen.
Och sömnlös om natten...

Ett stort tack även till färgglada mor som hjälpte mig att
duka upp alla förfriskningar innan öppning!

Eftersom det blev så lyckat så tänker jag hålla öppet även nu på lördag, den 29 / 10, mellan klockan 10 - 12.

Samma tid, samma plats alltså.

Väl mött.

mer äggoljetempera åt folket!

2011-10-14T13:00:00.002+02:00

höst

2011-10-10T11:27:00.006+02:00

Någon har påbörjat en diptyk. Men hon har inte fullföljt än.
Ett stilleben, frågar han.
Nej, svarar hon. Jag vill måla fritt, ur mitt eget huvud.

Hon har bekymmer med transparensen.
Han har borrat hål i skafferigolvet.
Och de senaste frostnätterna har väglett nya små tomtar till loftet.
De hörs kila av och an, letande efter sju -millimetershålen.

Han har tätat med stålull och hon har plockat årets sista blombukett.
Frostnupna ringblommor och rosenskära.
Kronärtskockorna blev små i år och regnet fortgår sitt trummande mot fönsterblecket. Kanske får bönderna tänka om. Odla ris istället för vete. Alla pratar om sommaren som om den inte gjorde annat än grät och var deprimerad.

För övrigt cyklade han iväg imorse och lämnade henne ifred med Sorgegondolen.
Stora saker tål att bli omlästa.
Andra saker får bero.

mannen som gav sig fan på att leva utan bil...

2011-09-21T14:25:00.003+02:00

...beslöt sig en arla och regnig morgon för att cykla iväg till Lantmännen.

Han skulle bara köpa en regnponcho.

Istället kom han hem med 7 meter dräneringsrör.

när mörkret faller

2011-09-21T08:54:00.002+02:00

sagolikt vackra så här års

2011-09-17T17:58:00.002+02:00

skörd, fröer och påbörjad vinterförvaring

2011-09-16T17:03:00.007+02:00

intryck från GOTLAND - det vackra Visby

2011-09-12T15:43:00.000+02:00

2011-09-05T19:00:00.003+02:00

När jag var där. Då gapade uteserveringarna tomma och skolungdomarna fyllde åter bussarna med hormoner och svettångest.
Vitkalkade hus, laserade av augustifukten, vädjade till gotlandsblå fönsterfoder att ej längre tilldra sig samma uppmärksamhet. Äpplena hängde rödsvullna i träden och taken grät tunga droppar från hängrännorna.

Vägarna vilade från semesterfirarnas framfart genom landskapet. Och jag tänkte, att ibland är det minsann skönt att göra saker tvärtom. Att börja sin semester när andra återgår till sina arbeten. Att betala halva priset för en glass och slippa stå i kö till damtoaletten.

Det att liera sig med bofasta som är trötta på sommargästerna, kan också verka lite märkvärdigt. Men det ger upphov till många fina möten.

intryck från GOTLAND - körsbärsgården

2011-09-03T22:07:00.001+02:00

intryck från GOTLAND - hos skulptören och änglamakerskan

2011-08-31T13:41:00.001+02:00

intryck från GOTLAND - klintkusten

2011-08-27T12:30:00.005+02:00

Ljuset, gott folk. Ljuset!

leker att jag är i provence ibland

2011-08-14T16:41:00.005+02:00

Men bara ibland.

Sommarens alla skyfall - och inochutmedkrukväxterspringande - gör det svårare för fantasin. *

* Denna fantasi, samt platsens ande - genius loci, kan även få undertecknad att stundom tro sig vistas i Nyhavn eller på en innergård i Majorna, Göteborg.

Mon Dieu, verkligen ett billigt sätt att resa på!

äggoljetempera

2011-08-12T17:21:00.035+02:00

Titel: "Åska".

Äggoljetempera på duk

100 X 100 cm

* * *

Jag har skör hud. När det blir för mycket så skriker mina händer. Blåsor, sprickor, klåda och eksem. Läkaren kallar det för "husmorseksem." Sådant drabbar lätt den som hade böjveckseksem och allergi som barn. Och det hade jag.

Ibland tänker jag att det är den känsliga själen som säger ifrån genom huden. För är man inte så stresstålig så frodas lätt denna åkomma vid varje påfrestning man utsätts för. Och när jag tänker på vad mina händer har varit med om under senaste tiden - trädgårdsarbete, lera, slipdamm från husrenovering och färgpigment till allt måleri - så kanske det inte är så konstigt om de säger ifrån?

Numera diskar min man all vår disk och vid städ dammtorkar jag med torra microfiberdukar. Och jag ägnar allt mer tid åt min nya passion här i livet:

ÄGGOLJETEMPERA.

Tiden med Astrid handlade mycket om linoljefärg, tjära, lack och olika pigment man själv blandar färger av. Att ta del av denna skeppsbyggnadsvård var lärorikt. Men aldrig att jag hörde någon luttrad sjöbuse eller träbåtsägare nämna äggoljetempera eftersom den ofta inte lämpar sig för utomhusmåleri eller, om den innehåller det allra minsta av pigmentet ultramarin, absolut inte klarar sura eller våta utrymmen.

Men inomhus - och till konstmåleri - fungerar denna färg alldeles utmärkt. Och resultatet blir oerhört sinnligt och vackert. Det bästa av allt är att färgen är helt ekologisk och vänlig för min hud!

Så nu blandas det egna färger av köpta pigment, ekologiska ägg och rå, kallpressad linolja. Trappor, möbler och väggar genomgår metamorfoser medan jag når salighetens höjder genom penslarnas dans över ytorna...

Vi har länge pratat om att skaffa höns.

Med intrånget av denna nya passion i vår vardag, har vi verkligen skäl till att ombesörja äggproduktion genom egna hönor.

älskade små vänner

2011-08-09T22:07:00.001+02:00

Lasses söta kalvar. Vi hälsar ofta på varandra.

och så sa dom att det bara skulle komma någon lätt skur

2011-08-06T22:39:00.001+02:00

kanske dags att börja måla huset

2011-07-31T13:43:00.000+02:00

stoppar näsan i något gult

2011-07-19T16:49:00.004+02:00

och bönorna

2011-07-13T08:17:00.000+02:00

Gratinerade tillsammans med vitlök och gorgonzola utgör de en smaklig förrätt.

rött och vitt

2011-07-08T12:32:00.001+02:00

att vakna här

2011-07-05T13:40:00.033+02:00

grönt är skönt

2011-06-29T10:55:00.001+02:00

att långsamt lära sig (erövra) lusten att förenkla

2011-06-26T07:03:00.002+02:00

Så åter denna insikt.

Att förenkla betyder inte alltid att man fuskar.

Kanske bara att man arbetar snabbare.

Less is verkligen more.

Som när en rödlök skildras ur flera olika perspektiv.

Skuggor, linjer, färger, ljus.

Även det triviala är värt att fästa ögonen på.
Och öva blicken med.

Trevlig midsommar!

2011-06-23T12:47:00.001+02:00

dagens Berit

2011-06-21T20:15:00.011+02:00

Jaha. Så har det visat sig att denna min frusenhet (som jag nämnde i förra inlägget) beror på en förkylning som nu fullständigt har klubbat ner undertecknad.
Här ligger jag och blöder efter att av misstag ha skurit mig i fingret när jag egentligen skulle skära en bit äpple.
Så skakig och darrig är jag.
Att jag slinter med kniven och även med orden.

                                                     * * *

Som när den trevlige trädgårdsmästaren (som jag nyligen beställt några sällsynta plantor av) ringer från Skåneland och säger att leveransen är försenad:
- Kan du vänta med leveransen tills i hauust?
Varpå jag svarar att det alls inte är några problem eftersom jag tillhör den tålmodiga typen som gärna suger länge på såväl marshmallows som marianne-karameller.
Men endast gud vet vilket febrigt gomspratt jag drabbas av när denna ytterst ovidkommande fråga lämnar min tunga:
- Men om jag ska vänta tills i höst, då kanske jag kan tilläggsisolera under tiden?

TILLÄGGSISOLERA?!
MEN HALLÅ!

- Ja, för min del kan du tilläggsisolera hur mycket du vill, svarar han i Skåneland, efter viss tvekan. (Och denna tvekan, kan man ju förstå.)
- Ursäkta, jag skulle säga tilläggsbeställa. Mina synapser verkar inte koppla riktigt här. Är det OK att tilläggsbeställa under tiden jag väntar på de andra plantorna?

                                                     * * *

Naturligtvis är det OK för honom om man gör en tilläggsbeställning under tiden man väntar.
Vad som däremot inte är OK är att ett förkylningstillstånd plötsligen övergår i något Tourettes-liknande syndrom; en åkomma som ej får förekomma hos en utbildad svensklärare.

miljoskadad_husagare72@renoveringsobjektet.se

men kossorna då?

2011-06-21T10:21:00.004+02:00

Så har man några dagar ledigt innan midsommaryran.
Hade planerat lite friluftsmåleri.
Hade
1.) tänkt måla av grannen Lasses svartvitfläckiga kossor borta i hagen nordväst om oss
och
2.) även tänkt måla av grannen Anns ljuvligt vintagebruna kossor - samt kalvar - i hagen sydväst om oss

Detta har jag längtat efter att få göra under hela våren - ty det står varje människa fritt att nyttja både allemansrätt * och den konstnärliga friheten.

Och nu, under denna vecka, skulle det äntligen bli av!

Men så.
Tisdag - och ännu ingen avporträtterad komule.
Ännu ingen skiss av klövar, kalvar eller juver.
MÅLERI AV KOSSORNA I HAGEN= INSTÄLLT
Jag skyller på det ostadiga vädret.
På att jag fryser som en blå och hellre vistas inomhus, med en bok framför brasan, än klafsar runt i lersörja med vinden piskande i ansiktet.

* Jag har ändå frågat berörda grannar om lov.

blyg som en...pion?

2011-06-14T09:47:00.011+02:00

Det var en gång en pionknopp som hette Sarah i förnamn och Bernhardt i efternamn. Hon var så blyg så blyg.

Varje morgon blev hon väckt av fåglarnas kvittersång och vecklade då försiktigt ut sina späda kronblad och kikade fram för att hälsa på sångarna. Men så fort någon mänsklig varelse var i antågande - som exempelvis husets trädgårdsskötarinna - slöt hon bladen över sitt rodnande huvud och gömde sig.

Trädgårdsskötarinnan, som var av en tålmodig natur och därför föredrog att odla allt från ax till limpa istället för att köpa fullvuxna plantor, förstod att Sarah behövde några somrar för att etablera sig. Med rötterna väl förankrade i lerjorden skulle hon så småningom bjuda på överdådig blomning.
Men att Sarah hade visat sitt näpna och blida huvud under, låt oss säga, tre veckors tid - förbryllade henne ändå; nog borde Sarah våga blomma redan i sommar!

Så kom det en dag i skolavslutningstider då trädgården fullständigt exploderade av växtkraft. Men när inte ens detta hade någon inverkan på Sarah, beslöt sig trädgårdsskötarinnan att konfrontera henne:

- Hallå där lille vän, sa hon. Är det inte dags att bestämma sig? Coral sunseten hos grannen blommar snart över och borta hos tanten i Töringe slåss Madame Jules Dessert och Mrs Franklin D Roosevelt om saligheten. Och här hemma hade du blivit ett utmärkt sällskap till bedårande fröken Louise Odier.

- Jag tänker aldrig växa och bli stor, viskade Sarah Bernhardt. Det gör så ont när knoppar brister.

Trädgårdsskötarinnan blev stum över den unga Sarahs vishet. En stund senare tog hon därför med sig Karin Boye ner till hängmattan.

Där kontemplerade de en stund kring detta.

och den har vi sett förut

2011-06-07T11:10:00.008+02:00

Inte mycket tid för målning just nu. Men här ett återupptaget försök till syrligt färgat stilleben.

Källans ursprung?

Finns dokumenterat här:

Får ofta höra att jag överarbetar mina målningar; så sker även med detta motiv. Men jag älskar den där tyngden man kan få i mörka partier ( ex. i den mörka bordsskivan) genom flera lager med laveringar.

* * *

Minns för övrigt att det var under en varm eftermiddag i tidiga maj som akvarellpapper, färger och penslar följde med ut i trädgården.

Ljuset var fint under parasollens skugga och de solmogna körsbärstomaterna - längtar verkligen tills vi skördar våra egna! - låg frestande blodröda på fatet.

hur allting spirar nu

2011-05-31T20:30:00.007+02:00

snart vilar vi

2011-05-26T10:03:00.000+02:00

jag tänker på alla cyklande kineser

2011-05-24T12:46:00.004+02:00

Jag förstår att många av er vill skaffa bil. Att många av er vill smaka på den välfärd som varit västvärlden förunnad.
Jag förstår att många av er välkomnar ett nytt system där individen och marknadens frihet ersätter statlig kontroll.

Det är liksom er tur nu.
Er tur att experimentera och utforska kapitalismens (o)möjligheter.
Er tur att uppleva ett individualistiskt och konkurrenskraftigt samhälle.

Låt inte oss som gapar om klimathot och miljöförstöring hindra er; vi får lösa vår egen skit utan att missunna andra samma möjligheter vi själva har haft.

Det är nämligen vår tur att stå tillbaka. Hitta andra värden i livet. Leva enklare. Kanske odla våra egna grödor, ägna oss mindre åt lönearbete men mer åt umgänge och självhushåll.

Det är vi som numera uppmanas parkera våra bilar och istället cykla runt på vägarna.

Somliga kallar det regression.
Andra kallar det hållbar utveckling.

Globalt sett går vi antagligen plus minus noll i slutändan.

rakudikter

2011-05-19T13:46:00.001+02:00

Rakubrända fågelskrämmor lär fylkas i trädgården även detta år

krackeleringar

tutti frutti koppar flash

fattar eld i spån

allvetande A

och en lergöksmentor som

putsar sina bin

kryddskyltsvaxat ord

svettas i en rakuugn

blomma, gollum, ljus

brännpunkt tio höj

stålull i ett vattenbad

röda tungor, tång

knastret från ett fat

svärtan från en ansiktsmask

och gemenskapen

stengods, hudlöst, skört

tjärad lampskärm i turkos

någon tar en paus

Tillägnat keramikälskarna i Morup

mellan hägg och syrén

2011-05-13T22:21:00.009+02:00

Där finns två gardiner uppspända över en hängmatta.

En man som inkräktar på en annan mans revir.
Rinnande ögon, prosit och all denna klåda varvad med kroppsutsöndringar.

Mellan detta finns vissnande tulpaner, ogräsrosetter och en torka som kräver rotblöta.
En längtan till storstadens caféer och en kvinna vars handledsoperation, bokad fredagen den trettonde, blir uppskjuten.

Där finns också en brukare som inte skräder orden men vars långa känselspröt kräver stor hänsyn. Eller filmer som får en att gråta och en skola där man känner trivsel tack vare arkitekturen.

Och så den där målaren som inte hinner fånga ljuset.

Ovän med tiden och de engelska tapetvåderna sår hon små, små frön av godtycke medan böckerna samlar damm i bokhyllorna.

* * *

ett rum där ute

2011-05-09T18:20:00.003+02:00

Moder Jord

2011-05-01T21:37:00.004+02:00

Ringblommor vid Nordgard Aukrust - örtagård utanför Lom, Norge

Jag har en dröm om en liten örtagård. Antroposofisk och minnande om en gammal klosterträdgård.

I min örtagård finns det växter med stor kraft.
Läkeväxter och väldoftande kryddor.
Där finns en hänsyn till komplementfärger och hur naturen har sin egen rytm.

Jag föreställer mig att drömmen snart realiseras.
Skissen finns nu inte längre bara i mitt huvud.

* * *

Krattade grusgångar kantas av röd rudbeckia, lavendel, salvia och isop. Det finns stenrundlar med vita rosor. Olika sorters ringblommor samsas med orientalisk vallmo och mauretansk malva.

Det finns bänkar vid vilka man kan slå sig ner för vila och kontemplation.

Och under denna vila kan man höra porlande vatten.

Hur vinden susar genom trädens bladverk.

Eller när fjärilen fäller ihop sina vingar efter landning på en blomstängel.

* * *

Av den rika skörd som örtagården frambringar tillverkas välgörande salvor och teér för de känsliga.
De som sjunger långsamhetens lov.
De som känner sin egen litenhet och låter vördnaden inför Moder Jord vara större än allting annat.

la Habana - mi amor

2011-04-27T08:53:00.002+02:00

Akvarell och tusch.

emansippation

2011-04-25T12:57:00.001+02:00

(plantera och be-)skärtorsdag

2011-04-21T17:28:00.002+02:00

fåglarna har fått dårpippi

2011-04-15T09:18:00.003+02:00

som om de utgör en hel orkester om morgnarna
som vore väckarklockan onödig
eller när kråkorna kör bort dem

de små vårfåglarna

kanske bannar de oss för fågelholkarna som hänger upp och ned i träden
försummade
för att vi inte har hängt upp nya talgbollar
eller strött solrosfrön på barmarken

små vårfåglar, små vårfåglar är lustiga att se
ej öron, ej öron, ej svansar hava de

men med stjärtarna vippar de omkring så nätt och fint uti trädgården

solrosor

2011-04-13T16:50:00.003+02:00

Har sått solrosfrön i kökslandet. Tänker att en solros här och var i sommar håller undan ovälkomna små gäster. Och medan fröna ligger och gror under fiberduken kan man passa på att måla klart dessa tre små dukar ( 20 X 20 cm) på samma tema.

Sedan är det färdigmålat i Winsor & Newton´s oljefärger för ett tag.

Tänker istället blanda till egna färger i äggoljetempera.

2011-03-28T10:45:00.000+02:00

2011-03-24T20:33:00.003+01:00

* * *

Så hon svepte halsduken om sig och cyklade iväg för att hämta ett paket i Folkaredsaffären. Och när hon kom fram till den där sparbankseken. Som tronade över slätten. Då såg hon hur de riktade sina objektiv ut mot horisonten som för att spana efter något.

De där fågelskådarna.

Sedan hörde hon. Lätena. Vinden bar med sig dem och la dem mjukt i hennes öron. Och när hennes ögon svepte ut över landskapet fick hon se dem:

Vita vingar som utspända solfjädrar.

Hela flocken vandrande över åkrarna.

Det var svanarna.

* * *

jordens färg

2011-03-22T14:05:00.000+01:00

på spaning efter den tid som flytt

2011-03-17T20:00:00.000+01:00

hej och hopp lilla kronärtsknopp!

2011-03-16T12:23:00.006+01:00

Fönster i söderläge är rena rama drivhusen för sticklingar och fröer. Sådde kronärtskockor förra söndagen och de har redan börjat gro och ha sig - trots att de skulle ta mycket god tid på sig.

Pelargonerna har skämts bort med ny pelargonjord och större krukor. De börjar oxå skjuta fart. Jag brukar plantera om dem två gånger per år; nu på våren innan de ska få komma utomhus - och sedan även på hösten, när de ska flytta inomhus igen.

galghumor

2011-03-14T11:43:00.006+01:00

Pappa Jojje, nybliven pensionär, har börjat kröka kopparrör.

Han gör galgar av dem.

Till salu för den som gillar industridesign.

vintage dress

2011-03-13T20:10:00.001+01:00

frösådd och sticklingar

2011-03-06T13:41:00.001+01:00

en chokladbrun cooper tack!

2011-03-04T19:14:00.002+01:00

Min syster har en chokladbrun Mini Cooper Clubman med en gigantisk, gräddgul hastighetsmätare.

Själv har jag en svart, treväxlad Pilen-cykel med en söndrig framlampa.

och vad kommer att hända med de här människorna?

2011-03-01T19:01:00.001+01:00

Den som lever får se...

det goá göteborg

2011-02-26T10:38:00.012+01:00

Igår vände jag mig till min bredvidsittare:
   - Ursäkta, ska det verkligen gnissla så här högt när man åker spårvagn?
   - Nä, det skångrar änna lite för mycket, vet la du!

1:ans spårvagn. På väg från min syster hem till min far. I kurvorna slog det lock för öronen. Visst är det charmigt med gamla spårvagnar - men i vilken annan stad blir man hörsel- eller bullerskadad i kollektivtrafiken?

Mannen bredvid måste ha tillhört den utdöende skaran av "goa göteborgare". Kanske en före detta hamnarbetare, eller en skiftarbetare från Volvo. En rödsvullen näsa skvallrade om otaliga groggar och fickpluntor. Valkiga händer berättade om slitgöra och ledvärk.

I en stad präglad av mångkultur och pluralism. I en spårvagn full med människor från världens alla hörn. Där blir den goé göteborgaren exotisk.
Lika exotisk som vem som helst.

                                                      * * *

Min gamla hemstad. Göteborg. Jag ser tiggarna i Nordstan, skräpet på gatorna. Motvilligt andas jag den förorenade luften på Linnégatan och blir alldeles utmattad av att trängas med folk inne i Saluhallen. Min syster bor i ett område där man betalar minst två miljoner för en lägenhet med utsikt över baksidan av Sheraton. Själv bor jag i ett dragigt ruckel (läs: renoveringsobjekt fullt med slipdamm och nanopartiklar) där man ser åkrar och sädesfält genom fönstren.
       - Jag längtar hem, säger jag. Hem till rådjur, harar och nattens
          stjärnströssel över himlavalvet.
       -  Du har blivit en äkta redneck, flinar systern.


                                                      * * *

När den goé göteborgaren klev av spårvagnen hade jag två hållplatser kvar till avstigning.
Krängde då iväg ett sms till maken i Halland:

"DEN HÄR STAN ÄR SKITIG. JAG LÄNGTAR HEM"

Den snabba repliken löd:

"DEN HÄR KÅKEN ÄR DAMMIG. JAG LÄNGTAR BORT."

Idag ska han ta tåget upp till Göteborg och möta mig på ett fik i Haga.

Interiör

2011-02-15T14:19:00.008+01:00

Inomhusmåleri denna blåsiga dag.

Tänker mig en triptyk av detta motiv. ´

Det är otroligt fascinerande hur väder, vind och tid på dygnet påverkar ljuset som faller genom fönstret. Under en hel dag kan man få bevittna många otroliga färgskiftningar i rummet. En kudde som nyss var sandfärgad blir plötsligt grön av umbra. Ur det svarta framträder ultramarin. Och så alla dessa nyanser och skuggor i den vita soffan.

Det sätt på vilket attributen i soffan är arrangerade kan också skifta från en dag till en annan. Exempelvis när någon har skakat filten och sedan åter, fast mer inbäddat, lagt den på plats över sittdynorna.

att börja veckan så

2011-02-14T12:11:00.002+01:00

dagens

2011-02-11T10:40:00.001+01:00

kära farmor

2011-02-10T10:55:00.007+01:00

Farfar var stengravör

och farmor "sjuksyster",

uppvuxen på ön Knippla i

Göteborgs norra

skärgård.

Under många år var

det farmor som

försörjde familjen eftersom

farfar led av både polio

och TBC. Som konstnärlig

bohem hade han dessutom

svårt för att leva familjeliv

och anpassa sig till

samhällets plikter och krav.

Du hade börjat spela piano och mandolin igen. Tänka sig, där på hemmet hade du börjat sjunga, spela och roa folk. Precis som förr i tiden. Du hade ställt rullatorn bredvid pianopallen och prydligt satt dig till rätta. Eller tagit ner mandolinen som hängde på väggen och stämt strängarna. Visst anade man, om än motvilligt, att du förberedde din sorti.

Jag skulle komma och hälsa på dig nu i februari. En hel dag skulle vi umgås, bara du och jag. Vi skulle lösa korsord och sudoko. Kanske promenera och äta varsin semla. Prata lite om farfar. Men allt gick så fort och jag hann aldrig komma fram till dig.

Kan du förlåta?

Nu överlämnar jag mig åt sorgen. Och binder ihop våra rottrådar. Ur skrymslen och vrår har jag plockat fram alla brev, presenter och böcker som jag fått av dig. Alla bilder. Jag har sparat allt, precis som du har gjort. Och kan du tänka dig; jag har börjat leka din och min "vara-glad"-lek igen. Och åter börjat sjunga på den här sången som du lärde mig när jag var sju år:

Om pappa ville ge jag en femöring för mamma

då skulle jag bli så glad, så glad, så glad

Då skulle jag köpa så mycket med det samma

Ja, jag skulle köpa allt som jag vill ha

En docka så stor som kan blunda och kan titta

med kläder så fina skulle jag ha åt jag

Och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta

och hon skulle bjuda jag när jag vill ha

Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa

Och jag skulle ha en muff som Stina har

Och sen skulle jag visa alltihop för pappa

och ge pappa pengarna som sen blev kvar!

* * *

Kommer du ihåg de där tofflorna du lärde mig att sticka i huset på Hönö? Om vintrarna förvarade du dem i en korg i hallen. Mamma ville alltid dra på sig de röda, min syster ville ha de blå. Åt pappa dög bara raggsockarna. Uppkrupna i kökssoffan åt vi nygräddad hönökaka med "falsk krabba" och genom fönstret såg vi Tistlarna, Fotö ("Fodö" på ö-mål) och Vinga fyr.

Jag har sparat stick-beskrivningen på tofflorna i min handarbetslåda:

Om någon vecka tar jag ett sista farväl. Du var högt älskad av oss alla och lämnar ett stort tomrum efter dig.

Farmor bodde under några år i Säffle innan hon flyttade tillbaka till Göteborgs skärgård.
Jag minns att jag alltid satt och ritade och målade vid hennes köksbord.

dagens akvarellexperiment

2011-02-04T11:08:00.000+01:00

flyttdax

2011-02-03T17:10:00.007+01:00

På grund av renovering är vi tvungna att bo i ateljén ett tag.
Vincent och Frida oxå.

inskickat

2011-01-29T11:45:00.010+01:00

Även ett finfint gammalt traktormärke!

det sker inte fort men det går framåt

2011-01-27T07:59:00.001+01:00

Den där glädjekalkylen jag gjorde här.

Var framarbetad av en orealistisk tidsoptimist.

Den här målningen måste få ta sin tid...

tisdag kväll. experimentakvarell

2011-01-25T18:53:00.000+01:00

dagens inspirationsrunda

2011-01-22T16:46:00.001+01:00