färg att älska - och att hata

Verkligen härligt med äggoljetempera! Just nu kombinerar jag mina egna blandningar (pigment, linolja och ekologiska ägg) med några kulörer från Ovolin. Ibland känns det lite stressande med de egna blandningarna eftersom temperan är en färskvara som bara står sig några dagar i kylskåp. Därför måste man tänka på att blanda lite färg åt gången, samt uppskatta hur mycket som verkligen går åt till ens målning. (Färgen är otroligt dryg.) Ovolin tillsätter en aning konserveringsmedel i sin tempera vilket då underlättar för en målare som ofta modifierar, ångrar, tar tid på sig att få något klart...

Dessutom har Ovolin ett flertal kulörer som jag, än så länge, inte kan blanda till på egen hand. Favoriten bland dessa är en färg ur deras Carl Larsson-serie; en grönblå kulör, med dragning åt turkost. Denna har jag gått loss med även på trädgårdsmöblerna. Den passar så fint till solrosor, tomater, krasse och ringblommor!

De enda nackdelarna med temperan, som jag ser det, är att färgen aldrig kan bli riktigt blank. Det går förvisso att putsa den, ex. med trollull, men färgen blir aldrig mer än äggskalsblank. Om man dessutom vill måla om hela huset med tempera så måste man betänka att vissa kulörer, som de flesta nyanser av blått, ej är lämpade för våtutrymmen. Detta för att pigmentet ultramarin bleks i kontakt med vatten.

Ett faktum som nu leder mig in på en färg jag nästan hatar:
Denna av båtägare, bebyggelseantikvarier, Gård och Torp-läsare samt möbelrestaurerare ständigt rekommenderade LINOLJEFÄRG!

I alla sammanhang finns den - Gysinges blandningar av kimrökssvart eller kimröksgrått. Folk skriver in till forum och undrar hur de på bästa sätt kan blanda till PÄRLGRÅTT för att måla sina trägolv, väggar, lister eller shabby chic-möbler. Sedan har de mage att kalla sitt vita, ljusa hem för PERSONLIGT.

Ja, även jag föll till föga för Gysinges utbud.

Detta för att vi ville att trappan till övervåningen skulle ha ett marint tema, påminna om havet och en kalmarsundseka. Vi ville att trappan skulle vara mörkt åskblå - en färg som i äggoljetemperans värld då innehåller pigmentet ultramarin och därmed skulle blekas varje gång snöslaskiga skor tar sig friheten att klampa i klaveret.

Så det blev linoljefärg. (Bilder kanske visas senare.)

Och det blev även en kvinna som höll på att få psykbryt - men istället fick MIGRÄN! - på terpentinlukt, halsklåda, nya eksem och långsam oxidation.


* * *